Äh okej, jag kör ändå. Jaag är en tjej på 20 våårar.. Nej okej inte så. Men jag är iaf 20 år, blir 21 i februari trott eller ej. Jag heter Elin Josefina Helldén Correia. Jag är halv Portugis...? Vet itne om det spelar någon som helst roll...? Jag växte upp ute i Dragsmark med min Mamma, Pappa och mina 4 syskon. Hade ett stort fint vitt hus nära havet med massa grannungar och hela fadderullan. När jag va sex år skiljdes dock mina föräldrar och min Pappa flyttade till Bokenäs, där jag nu bor med honom och min lillasyster. När jag va liten va ja en liten blyg tjej i rosa. Lugg ner till ögonen och för det mesta såg jag ingenting. Jag grinade för allt, men har märkt att de flesta barn gör faktiskt det, så det känns lite bättre då. Jag och min bror bråkade mycket. Slogs alltså. Vi har precis slutat med det, för ca ett år sen kanske. Efter ett tag blev jag en helvetes unge. No kidding. När jag tänker på det skäms jag och mår lite illa om jag ska va ärlig. Jag va en riktig liten bitch om vi ska va ärliga. Tror faktiskt det började på dagis när jag och mina två killkompisar låste in oss i kuddrummet, lekte lejonkungen och lät inga andra va me. När jag började skolan blev ja blyg igen. När vi kom till mellanstadiet, de va då de värsta börjare ;P Behöver ju inte gå in mer på detaljer, men kan ju säga som så att jag blev kallad till rektorn... Ett par gånger. Och fick samtal hem utav både rektor och föräldrar... Mm... Men till mitt försvaaaaar, så ringde min mamma ett par föräldrar med!!! Jag va inte den enda som inte va en ängel faktiskt. Men det är ingen ursäkt. Hursomhelst, moving on. Högstadiet va jobbigt. Tänker som sagt inte gå in mer på detaljer, jag va fortfarande en bitch, men en rätt så tyst bitch. Kommer ihåg hur min dåvarande bästa vän Pernilla beskrev mig som "se mig inte, hör mig inte, rör mig inte", och sån va ja. Resten av skoltiden blev värre o mer ett helvete av lite olika anledningar. En lite större, men det hjälper inte att gnälla om de nu. Jag har träffat mycket dumma pojkar ;) Hur många tjejer har inte de? Ja har bråkat mycket, skrattat mycket, blivit för full, inte blviti tillräckligt full haha ;) Och allt sånt där normalt. Jag har träffat den bästa killen för mig, även om vi båda ibland säger att det är tvärtom. Men honom ska jag hålla kvar i. Han har en helt underbar familj som nästan blivit som en andrafamilj för mig. Dom känns väldigt nära iaf. Just nu är jag arbetslös, rastlös och sleten. Bor somsagt kvar hos Pappa. I nuläget är jag rätt lugn tror jag. Det mesta av min bitchighet är borta om jag inte blir arg ;) Hehehe. Har fortfarande högt temperament. Men är en liten Pappas flicka, som fortfarande dock kan börja gråta över allting haha. Jäkligt barnslig är jag också. Barnslig som i tv-spel och bråttas i sängen och så. Men jag får de.. ;) Sen är jag jävligt blyg. Om jag inte känner mig trygg med tillvaron.
Fylle-fredagen i Henån när alla blev stupfulla MEN du och jag vara faktiskt nyktra.
MEN, en fredag tog vi typ en cider 7,0 av min pappa och satt och drack upp den på busstationen i Henån?
Illa Illa.
Men vet du vad mer jag kommer ihåg?
(Jag har ju inte träffat dig på ett tag)
Men jag kommer ihåg att du är en väldigt omtänksam och underbar person som alltid vill mig väl. anytime, anywhere så vet jag att jag kan ringa dig.
Jag ser dig som en stark person, för du gör mig stark. Och att en person får mig till att må bättre av bara några få ord, det är en riktigt bra person.
