Min dröm





Jag hade en av de värsta drömmarna ja haft härom natten.
Jag, David, Malin o Simon fjantade oss på ett stort köpcenter, sprang runt o hoppade och va allmänt barnsliga. David är den som apar sig mest, som vanligt. Sen snubblar han till och ramlar mot en av de stora glasväggarna som är mot insidan av centret kan man säga. Vi va på tredje våningen. Allt händer i slowmotion och både ja o Malin skriker till David att han ska akta sig, men precis då ramlar han mot glaset och det spricker. Han ramlar alltså ner mot första våningen. Vi alla tre skriker och Malin springer mot där han ramlat samtidigt som jag skriker åt henne att inte titta för att jag förstår att det är något man inte vill se. Hon struntar i va ja säger, tittar ner sen bara skriker rakt ut och gråter hysteriskt. Jag tittar inte med börjar gråta så jag tjuter jag med. Vi börjar sedan springa ner för alla trappor och möts av väktare som säger till oss att vi absolut inte får va där pga olyckan. Jag knör mig bara förbi och ser hur David ligger i en väldigt äcklig position med öpnna ögon och det är blod över hela golvet, sen står jag där och bara skriker hans namn. Simon står och försöker trösta Malin. Sen ska vi gå ut för att möta Davids familj som inte vet vad som hänt än. Jag går mot bilen och Pamela möter mig med ett ängsligt ansiktsuttryck. Då faller jag bara ihop och gråter så hysteriskt att jag inte kan prata eller andas, hon sätter sig ner på marken och bara kramar mig och försöker få ur mig vad som hänt.

Sen har det gått ett tag antar jag, jag går med Malin, Simon, Matte o alla de gamla på stan. Allt är som vanligt förutom att jag inte pratar med någon, jag går 10 steg bakom alla andra och sen börjar gråta helt plötsligt och får åka hem.



Detta va en sån fruktansvärd dröm och det va så verkligt när ja väl drömde. Ni vet när det gör så jävla ont i hela kroppen för att man är så ledsen. När det känns som att allt innuti kroppen har krossats till tusentals bitar och det enda som håller ihop en är kroppen, man vet inte åt vilket håll man ska åt, man vet inte vad man ska tänka, man vet ingenting. Det gör bara så fysiskt ont i kroppen. ? Tror alla har känt mer eller mindre så någon gång. Och precis så kände ja i drömmen, så jäkla äckligt. Nu e ja asrädd att något ska hända David, för på ett konstigt sätt känns det som att jag nu vet hur det skulle kännas om han försvann, och det går verkligen inte. Han får aldrig försvinna för då jäklar. :P Haha det sjuka är att jag behövde en sån här hemsk dröm för att förstå hur otroligt kär jag är i honom, hur mycket jag älskar min fina fina kille. Jag vet att jag skulle gå sönder om jag inte fick ha honom hos mig :P

Djupt det blev hah ;) Meeen så äääre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0