Tillbaks på ruta 1
Är tillbaka till havregrynsgröt-frukostarna igen. Måste tänka mer ekonomiskt ;)
Men grejen med just havregrynsgröt är att man måste verkligen få till de rätt, annars smakar de skit.
Jag får alltid till de, faktiskt, jag gör världens godaste havregrynsgröt på endast havregryn, salt, linfrö, o till de kanel o sojadryck. Faktiskt.
Men just nu försöker livet jävlas med mig. Genom min gröt. True story. Jag vet for a fact att jag hade i perfekt mängd salt, sådär då de gör gröten asgo.
Meeen så smakar den ingenting. O de e ju konstigt.. Tycker ja.
För att jag VET att ja gjorde allt typ supermegaasskitbra.
Så de gör mig lite sur.
För ja vet att de inte e grötens fel.
De e min såkallade karma som jag drar upp ibland.
Undrar vad jag gjort denna gången...
Vad kan jag ha gjort som gör att min gröt blir äcklig denna morgon?
Tål att tänkas på.
En annan grej som jag kom fram till igår är att jag inte är fullt normal.
Varje gång det är tyst omkring mig, när inget ljud alls hörs,, vet ni vilken låt jag får i huvet som sen vägrar släppa mig?
Melodin till kända Singing in the rain. VARJE GÅNG!
Har jag ens sett filmen/musikalen?
Nä.
Men vaaarje gång! Igår skrattade mina kollegor åt mig när jag gick runt där o nynnade för att vi inte hade några kunder. De har också hört de. Varje gång.
Wierd.
En annan gnäll grej angående detta med att vara ekonomisk.
Igår vid lunchtid va ja ashungrig. Eftersom jag inte jobbar långa dagar har jag ingen lunch på jobbet, och är hemma efter två, så ja blir ju hungrig som de lilla matvrak ja är.
Iaf, så tänkte ja köpa en sån där energibar vi har. 20 ordinarie pris, men för mig 13 kronor.
Jag hade inga pengar på mig såklart, för ja e råpank. Men 13 spänn på kortet måste ja ju ha, de har ju alla?!
Tar en, sätter i kortet, slår i min kod, ska trycka på godkänn men då piper den jävla lilla apparaten så mycket att jag skäms.
Nähe, inte ens 13 spänn hade ja.
Och det va den 11e igår.
Tacka gud för havregrynsgröt!
En bild på Audrey Hepburn gör inlägget roligare.
Men grejen med just havregrynsgröt är att man måste verkligen få till de rätt, annars smakar de skit.
Jag får alltid till de, faktiskt, jag gör världens godaste havregrynsgröt på endast havregryn, salt, linfrö, o till de kanel o sojadryck. Faktiskt.
Men just nu försöker livet jävlas med mig. Genom min gröt. True story. Jag vet for a fact att jag hade i perfekt mängd salt, sådär då de gör gröten asgo.
Meeen så smakar den ingenting. O de e ju konstigt.. Tycker ja.
För att jag VET att ja gjorde allt typ supermegaasskitbra.
Så de gör mig lite sur.
För ja vet att de inte e grötens fel.
De e min såkallade karma som jag drar upp ibland.
Undrar vad jag gjort denna gången...
Vad kan jag ha gjort som gör att min gröt blir äcklig denna morgon?
Tål att tänkas på.
En annan grej som jag kom fram till igår är att jag inte är fullt normal.
Varje gång det är tyst omkring mig, när inget ljud alls hörs,, vet ni vilken låt jag får i huvet som sen vägrar släppa mig?
Melodin till kända Singing in the rain. VARJE GÅNG!
Har jag ens sett filmen/musikalen?
Nä.
Men vaaarje gång! Igår skrattade mina kollegor åt mig när jag gick runt där o nynnade för att vi inte hade några kunder. De har också hört de. Varje gång.
Wierd.
En annan gnäll grej angående detta med att vara ekonomisk.
Igår vid lunchtid va ja ashungrig. Eftersom jag inte jobbar långa dagar har jag ingen lunch på jobbet, och är hemma efter två, så ja blir ju hungrig som de lilla matvrak ja är.
Iaf, så tänkte ja köpa en sån där energibar vi har. 20 ordinarie pris, men för mig 13 kronor.
Jag hade inga pengar på mig såklart, för ja e råpank. Men 13 spänn på kortet måste ja ju ha, de har ju alla?!
Tar en, sätter i kortet, slår i min kod, ska trycka på godkänn men då piper den jävla lilla apparaten så mycket att jag skäms.
Nähe, inte ens 13 spänn hade ja.
Och det va den 11e igår.
Tacka gud för havregrynsgröt!
En bild på Audrey Hepburn gör inlägget roligare.
Kommentarer
Trackback
