Elin

Näst äldst är Erika Correia. Bor i Uddevalla, jobbar på gymnasieskola. Hon flyttade hemifrån tidigt, men de starkaste minnen jag har från när hon bodde hemma, va när jag gick ner till hennes rum och vi dansade bugg till Grease skivan haha. Och så tog vi kort. Sånt man gjorde förr när man va fjortis, klädde upp sig, sminkade sig, och tog kort ;) Men dansa bugg va bäst, de glömmer ja aldrig ;) Som person är Erika väldigt humoristisk. Och vill ofta hjälpa till med både de ena och de andra. Omtänksam. Väldigt lätt att umgås med! Och självklart, även hon, en underbar syster! ♥

(hemsk bild, men den enda jag har haha)

Sen har vi min bror, Elias Helldén Correia. Han är två år äldre än mig, bor i Uddevalla. När vi va små va vi väl som alla andra syskon, lekte hela tiden och slogs. Mycket. ;) Tex. De första han gjorde när jag föddes, va att be Mamma att böja sig ner när hon höll mig i famnen, för att han ville titta på mig, när hon gjorde de smällde han till mig. Haha. En annan historia som Mamma gillade att berätta om oss två va att jag som bebis alltid tycktes tycka om min bror, hur dum han än va mot mig. Så fort han fick chansen slog han mig, jag börjde störtgrina, Elias började skratta, när jag såg att han skrattade och va glad, slutade jag gråta och började istället skratta jag med. Som person är Elias rätt.... Störd. Kan man väl säga, men han är min bror så jag har rätt i att tycka de ;) Men han är min enda bror och jag klagar inte längre, han e okej faktiskt! :)

Och nu till minstingen, Elvira Helldén Correia. När vi va små trodde folk vi va tvillingar. Jag har alltid vart den minsta i familjen så hon växte fort ikapp mig. Nu är hon ca. 20 cm längre än mig haha. Vi va som tvillingar, som fick likadana kläder o leksaker. Faktiskt. Men jag va tjejen o hon killen, typ. Haha. Jag fick alltid rött och rosa, hon fick alltid blått och grönt. När vi fick dockor, fick jag tjejdockor och hon killdockor. Fråga mig inte varför de va så. Hon va nog en pojkflicka när hon va liten. En vän till familjen berättade för ett tag sen att hon kommer så väl ihåg när vi va små och kom till dagis. Elvira slängde av sig skorna, sprang in och brottade ner pojkarna som en ångvält, medans jag alltid stog kvar i hallen med knäppta händer och log blygt med huvet på sned. Haha! Så ni kan tänka er hur olika vi va. Vi e mer lika nu. Hon e betydligt mer flickig nu iaf, men fortfarande rätt butchig ibland ;) Vi pratar om allt, jag vet att hon är oftast den enda som vågar säga att jag ser för tjock ut i de byxorna, när andra säger "neeej  du e jääätte fin!" hon vågar alltså säga sanningen, och hennes omdöme litar jag på ;)

Hon är bäst, min lillayster. No doubt. ♥

Sover på min axel ;) Så jäkla söt! Haha ;D

Vi syskon är väldigt nära varandra och är nog ännu närmre nu de senaste åren.

Världsbäst är dom.