Elin

Jag låg o tänkte lite igår..
Och skämdes. Och nu ska jag erkänna en grej.
För ett tag sen blev jag arg på en person.
Och jag va nära på att säga "jag har iaf blivit en bättre människa än va du är".
Jag sa det aldrig. Som tur va. Jäklar va ja skämdes, de gör ja fortfarande.
Jag berättade de för pojken. Mest för att ja ville få ut de ur mig :P Hehe.
Det konstiga va att han blev inte alls förvånad.
"Så känner alla ibland" ..
Jaha okej..

Men då låg ja o tänkte igår.. Varför tänker man så ibland?
Hur kan man anse att man är en bättre människa än någon annan? Egentligen?
Jag tror inte att man kan känna någon annan helt ut o in.
Hur kan man då påstå att man e bättre själv?
Vad vet man om de?
Även om en annan person bettet sig som en jubelidiot ett flertal gånger, så har man kanske ingen aning om vad han/hon gjort innan..?

Hur kan man döma en person för endast det negativa man gjort osv?
Visst är det lite lättare när man e arg. Men ändå..
Sen kan man occka tänka; "Jag är bättre än Hitler iaf" . Och JA, de tycker ja me att ja e :P
Men nu menar ja inte i sånna sammanhang.
Tror ni förstår hur ja menar..

Jag blev nästan lite rädd för mig själv när jag tänkte den kommentaren o va nära på att säga det..
Och då va ja då ingen bra människa :P