Elin

Först och främst vill jag säga att detta inlägg inte är menat till någon som helst speciell person, eller är pekat mot någon. Detta är bara mina åsikter och förklaringar som jag vill ha sagt.

Det handlar om detta "ta aldrig killen före kompisen".
Och jag tänkte "själviskt" nog ta mig själv sm exempel. Just av den anledningen för att jag faktiskt just nu har en del vänner som är sura på mig för att jag "skiter" i dom och bara är med pojkvännen.

För det första, Jag skiter inte alls i mina vänner. Skulle jag aldrig göra. Jag är inte typen som har massa ytliga kompisar, utan mer typen som har få nära vänner. Vilket är en j*vla skillnad enligt mig. Och dessa vänner skulle jag aldrig skita i.

För det andra, När jag tänker på mina vänner vad jag vill, så är det att dom ska må bra. Inte "Varför är hon aldrig med mig längre?!" eller "Hon ska skita i hennes pojkvän, och vad med mig!!" nej, jag tänker inte så. Jag vill att dom ska göra det dom vill. Inte de jag vill. Vill hon hellre vara med sin pojkvän och msa, ist för att springa runt på torp med mig och handla kläder och leka fjortis, har jag full förståelse för detta, och jag respekterar det.
Det är ingenting att bli sur över. Eller att "hämnas" och försöka göra kompisen avundsjuk med att hitta "nya vänner" osv.

Jag ska vara ärlig och berätta att jag själv varit sån. För nått år sen va ja sån mot Malin. Hon va bara med Simon hela tiden, och jag kände att hon aldrig hade tid för mig. Men man fattar de där lite bättre med tiden. Jag kan inte tinga henne att umgås med mig. bara för att hon vill vara med hennes pojkvän som får henne glad och får henne att må bra, ska ja inte sitta och gnälla över de! Jag är glad för hennes skull.
Och eftersom jag vet att vi är vänner vet jag att hon inte "lämnar" mig. Vi finns alltid här förvandra, singel eller inte singel!

För det tredje, ni pratar om "riktiga vänner gör inte så".. Men försöker riktiga vänner ta ifrån de nånting som får dom att må bra? ..
Till mitt eget "försvar" har ja att jag och min pojke har snart vart tillsammans 4 månader, vi är fortfarande nykära och vill vara med varandra så mycket som möjligt, vi pratar om varandra hela tiden och de måste alla andra plågas med.
Men jag vill också lägga till att jag inte mått så bra på länge. Jag kommer inte ihåg senast gång. david har hjälpt mig på så många sätt, och han fortsätter bara att hjälpa mig. jag mår som bäst när jag är med honom.
Och kan inte ni acceptera det, tycker jag att det är ni som inte är "riktiga vänner".. Faktiskt.

Och kom inte och säg att jag itne hört av mig, elelr skiter i er, för ni vet med att de e bullshit.
Det är bara att ni har varit så barnsliga och sura att ni inte har velat träffa mig osv.

Så. Nu hade jag de sagt.